Foto: cottonbro studio via Pexels
Franz Berwald komponerade Sinfonie singulière i C-dur i början av 1845. Verket framfördes första gången 1905, 60 år senare, och violinisten Tor Aulin svarade för framförandet.
Franz Berwald presenterade ingen av sina övriga symfonier offentligt efter 1843
Den 2 december 1843 gavs på Kungliga Teatern en kombinerad konsert och operaföreställning där Sinfonie sérieuse stod på programmet. Recensionerna av symfonin blev nedgörande. Berwald arbetade om verket och presenterade sedan ingen av sina övriga symfonier offentligt. Ludvig Norman tog upp Sinfonie sérieuse igen 1871 och uruppförde symfonin i Ess-dur 1878.
Berwald försörjde sig länge på annat än sina kompositioner. Han var violinist och altviolinist i Kungliga Hovkapellet under tre perioder mellan 1812 och 1828, och mellan 1835 och 1841 ledde han ett ortopediskt institut i Berlin. Han valdes in i Kungliga Musikaliska Akademien 1864 och fick 1867, året innan han dog, lärartjänsten i komposition och instrumentation vid Musikkonservatoriet i Stockholm.
Svensk konstmusik som fallit i glömska finns ofta bara som handskrift
En stor del av den svenska konstmusik som har fallit i glömska finns bara i svårlästa handskrifter som ofta är i dåligt fysiskt skick, med multnande papper och blekt bläck. I många fall krävs en modern notutgåva för att musiken över huvud taget ska gå att framföra. Även många av de främsta verken av de mest kända svenska tonsättarna är mycket svåra att få tag på.
Levande musikarv drivs av Kungliga Musikaliska Akademien tillsammans med Statens musikverk, Musik- och teaterbiblioteket och Svensk Musik, och ger ut källkritiska notutgåvor av svensk konstmusik. Noterna är fritt nedladdningsbara och går också att köpa i tryck från Svensk Musik. Utgivningen omfattar bara musik vars upphovsmän avled för mer än 70 år sedan, det som inte längre skyddas av upphovsrätt.
Tonsättarförteckningen börjar på 1600-talet, efter medeltiden och renässansen, och växer fortfarande. Projektet pekar självt ut de kvinnliga tonsättarna som en grupp som förtjänar att uppmärksammas.
Fem svenska kompositörer och vad de skrev
- Johan Helmich Roman (1694 till 1758). Utnämndes till vice kapellmästare i december 1721 genom ett brev från Fredrik I och blev senare hovkapellmästare. Till bröllopet mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika på Drottningholms slott sommaren 1744 skrev han Drottningholmsmusiken, en svit om 24 satser med ytterligare 8 i reserv. Satserna delades sannolikt upp mellan ceremonier, processioner, konsertinslag och taffelmusik under de fyra dagar bröllopet varade. Han har kallats den svenska musikens fader.
- Franz Berwald (1796 till 1868). Fyra fullbordade symfonier, operorna Estrella di Soria och Drottningen av Golconda, stråkkvartetter, pianotrior och pianokvintetter. Flera av hans verk är enligt förteckningen förkomna eller bevarade bara som fragment.
- Elfrida Andrée (1841 till 1929). Tog organistexamen 1857 som första kvinna i Sverige, och fick göra det som privatist eftersom kvinnor inte hade tillträde till utbildningen. Vid 20 års ålder, 1861, medverkade hon tillsammans med sin far till en lagändring som lät kvinnor söka och inneha organisttjänster. Två år senare, 1863, medverkade hon till en ändring som gav kvinnor rätt att utbilda sig till telegrafiassistenter. Från 1867 var hon domkyrkoorganist i Göteborg och behöll tjänsten till sin död. Hon skrev två symfonier, kammarmusik och operan Fritiofs saga.
- Helena Munktell (1852 till 1919). Utbildade sig först till sångerska och pianist. Under 1880-talet studerade hon i Paris för Théodore Ritter, Émile Durand och Benjamin Godard, och följande årtionde tog hon lektioner för Vincent d’Indy. Hon skrev fyra symfoniska verk och operan I Firenze, och var den första svenska kvinna som skrev en opera.
- Wilhelm Stenhammar (1871 till 1927). Studerade i Stockholm och Berlin mellan 1887 och 1893 och blev 1907 chefdirigent för den nybildade Göteborgs orkesterförening. Sex stråkkvartetter, två symfonier och två pianokonserter. Han var en av dem som vid sekelskiftet 1900 arbetade för att få Berwalds musik spelad.
Bach, Mozart och Beethoven finns i fria notutgåvor
Barocken, wienklassicismen, romantiken och det tidiga 1900-talet är fyra av epokerna i konstmusiken. Hos Petrucci Music Library finns fria notutgåvor av musik som inte längre skyddas av upphovsrätt.
Barockens kompositörer
- Johann Sebastian Bach (1685 till 1750). Passioner, orgelverk och fugor, som hör till konstmusikens former.
- Antonio Vivaldi (1678 till 1741). Italiensk tonsättare som skrev ett stort antal violinkonserter.
- Georg Friedrich Händel (1685 till 1759). Operor och oratorier, bland dem Messias.
Wienklassicismens kompositörer
- Joseph Haydn (1732 till 1809). Ett stort antal symfonier och stråkkvartetter.
- Wolfgang Amadeus Mozart (1756 till 1791). Operor, symfonier och konserter.
- Ludwig van Beethoven (1770 till 1827). Nio symfonier och en lång rad pianosonater.
Romantikens kompositörer
- Frédéric Chopin (1810 till 1849). Nocturner, mazurkor och annan pianomusik.
- Johannes Brahms (1833 till 1897). Symfonier, kammarmusik och sånger.
- Richard Wagner (1813 till 1883). Operor, bland dem Tristan und Isolde och Der Ring des Nibelungen.
- Pjotr Tjajkovskij (1840 till 1893). Symfonier och baletterna Svansjön och Nötknäpparen.
Kompositörer kring sekelskiftet 1900
- Claude Debussy (1862 till 1918). Orkesterstycket Prélude à l’après-midi d’un faune och operan Pelléas et Mélisande.
- Igor Stravinskij (1882 till 1971). Baletterna Våroffer och Petrusjka.
Elva av de tolv namnen ovan dog för mer än 70 år sedan, och till dem finns partitur och stämmor i fria utgåvor. Samma 70-årsgräns stoppar den tolfte: Igor Stravinskij dog 1971, och hans verk är därför fortfarande skyddade i länder med 70-årig skyddstid, dit Sverige hör, om inget undantag gäller. För en stor del av den svenska repertoaren måste en modern utgåva först framställas ur handskriften, och det arbetet gör Levande musikarv.
Senast faktagranskad: 7 oktober 2026